Snälla snö smält inte!

De senaste veckorna blev det så till slut lite ljusare, när snön lade sig på marken. Nu är utetermometern hela tiden farligt nära nollstrecket och säsongen för vinterlekar kan bli kort. Fast man ibland hör och tror att det är tvärtemot, så älskar också dagens ungar att åka skidor och skridskor, bara de har möjlighet till det.
 
Men nog trivs de förstås också framför teven, precis som oss när vi var barn. Enda skillnaden är att när vi var tvungna att skynda till teven vid exakt rätt tidpunkt för att kunna titta på det barnprogram som ansågs lämpligast ur politisk och samhällelig synvinkel i dåtidens Finland, så får dagens knattar fritt välja såväl tidpunkten för tittandet som vilket program de tittar på. Eller så fritt som jag låter dem, förstås.

I helgen valde vi först att tillsammans titta på Den stora nötkuppen, som är riktigt underhållande också för vuxna. Ekorren Charlie och hans råttkompis hade planer på att knycka nötter inför vintern, men får vara med om ett lite vildare äventyr ... När de mindre barnen hade somnat, tittade jag, maken och tonåringen tillsammans på en toppfilm från vår ungdom, Rainman, på C More. Fast modet har förändrats, så har inte den underbara historien och de fantastiska skådespelarprestationerna blivit lidande. Visst kan man visa också utbud från tidigare decennier för barnen!
 
Herr Watson gillar vanligen krigsfilmer mer än mig, men 9. april verkar rätt intressant. Lilla Danmark blir attackerat av Tyskland och först att möta fienden den 9 april 1940 är underlöjtnant Sand och hans cykelkompani. Filmen som bygger på verkliga händelser har lovordats av många.

En av mina stora favoritfilmer går nu på C More, nämligen Wild. Också den här filmen bygger på personliga erfarenheter, denna gång är erfarenheterna författaren Cheryl Strayeds. Cheryl är fysiskt och psykiskt splittrad och utmattad efter sin mammas död och sin egen skilsmässa, och livet blir åtminstone inte bättre av det ständiga bytet av pojkvänner och Cheryls drogmissbruk. Hon får ett infall och bestämmer sig för att, utan nån som helst erfarenhet, bege sig i väg på en lång vandring längs Pacific Crest Trail, som sträcker sig från den mexikanska till den kanadensiska gränsen. Med sig har hon en enorm ryggsäck som är svår att ens lyfta. En fin film, gripande berättelse och om du vill ha ännu mer efter att du tittat på filmen, så är också boken riktigt bra. Se trailern här: https://youtu.be/PezGtu5BxiY

Av någon anledning fick den här filmen mig att tänka på mitt projekt för att komma i form i vår, så jag tror jag tar och drar på mig joggingskorna och ger mig ut på en liten tur. Efter det orkar jag lätt med en stund i tv-soffan framför världscupen i längdåkning.

Fru Watson